Jag blir så lessen.. och arg. man får ingen chans att förklara och ingen vill lyssna. Kan man kalla det fördomar? jag tror fasen det.. bara för att jag är ung, och inte har längsta listan av jobb bakom mig. Jag är nog kanske en av dom mest flexibla och lättlärda som dom har där borta just nu.. Jag har stått ut med att få kastats runt bland olika projekt hela tiden och lära mig något nytt varje dag. Jag har sett positivt på det och tyckt att det bara gör mig bättre i mitt arbete. Men det har varit oerhört jobbigt ibland och komma på morron och inte ha en aning om vad som väntar en just den dagen. Man vet inte när man får gå hem för dagen, för gå hem gör man då man är klar med det man ska göra.. Man vet inte om man har jobb nästa månad, för man skriver avtal månadsvis. Yes, vad är det jag syltat in mig i.

Kanske slipper oroa mig för det framöver.. det vill visa sig.